Gården och dess historia

Strax utanför Norrköping längs Bråvikens södra strand ligger Bråborgs gård, vackert omgiven av vatten. Efter att ha färdats genom den långa allén kommer man till gårdens hjärta, där boningshus och ekonomibyggnader ligger lummigt inbäddade och omgivna av hagar och dammar.

Gården ägs av bröderna Hans och Jan-Erik Stenström sedan 1994, då den köptes från Domänverket. Familjen Stenström kom dock till Bråborg redan 1965 då Nils-Erik och Eva Stenström tog över som arrendatorer. Gårdens totala areal är ungefär 450 hektar, varav 215 är odlade, 160 betas och 75 utgörs av skog. Därtill kommer vatten och ett antal mindre öar i Bråviken.

Gårdens historia är lång och dramatisk. Den omnämns på 1300-talet, men troligtvis har här funnits bosättningar långt tidigare och enligt sägen låg en gång Ättla borg på gårdens marker. Drottning Gunilla Bielke lät uppföra ett renässansslott på Bråborg 1588-1590 och levde här fram till sin död. Gården övergick sedan i hennes son Johan Kasimirs ägo och blev centrumet i hans hertigdöme.

Bland senare ägare märks bland annat Karl X Gustav innan gården blev en krongård 1689. 1719 brändes slottet, liksom stora delar av Norrköping, ner av den ryska flotta som härjade i Bråviken. Slottet byggdes aldrig upp igen utan dess stenar användes till återuppbyggnaden av Norrköping, men dess vallgravar och delar av grunden finns fortfarande kvar. Dagens mangårdsbyggnad byggdes istället några år senare.

Idag bor här elva personer i sex hushåll, men på statartiden levde här runt 150. Huvuddelen bodde i de två statarlängorna som ännu finns kvar. Varje länga innehöll 8 lägenheter och under perioder ska det ha funnits 50 barn per länga. Därutöver fanns det ett antal torp på gården.

Envisa rykten säger också att det spökar på gården. På vägen upp till gården ska en man ha dött när han föll av sin häst för länge sedan och ibland kan man höra honom komma galopperande. I stora huset kan ibland steg höras i trappan till övervåningen.